4+6
Fryser gör jag dock fortfarande.
Imorgon går jag in i vecka 6!
Berg-och-dalbana
För varje dag som går är vi tacksamma för att det lilla livet vill vara kvar i min mage:) Igår var en riktigt jobbig dag, varför vet jag inte, men kände mig extra orolig och ängslig. Imorse kändes det likadant, mycket beroende på att jag imorse inte mådde illa. Men illamåendet under måndag, tisdag och onsdag berodde antagligen på att jag varit så spänd och nervös i så många dagar och därmed också sovit dåligt. Kände egentligen igen illamåendet, brukar må så när jag är stressad pga tentor eller resor. Dessutom är det väl lite tidigt för illamåendet?
Resten av dagen kändes däremot ganska bra. Ju mer jag har att göra, desto mindre tid har jag att tänka och oroa mig på, så nu är det bara och aktivera sig så mycket som möjligt fram till vecka 12:)
Fryser gör jag däremot fortfarande jätte mycket. Och så har jag en molande värk i nedre delen av magen. I början blev jag orolig för det också men nu har jag läst att det inte är farligt utan snarare vanligt.
Ja menar, det händer ju massor där nere nu så då måste det ju få kännas, eller hur? Men så fort det rör sig i magen, gaser eller vad som helst, stelnat jag till. Nån mer som känner som jag?
Lugnet
Ja, nu börjar faktist lugnet infinna sig litegrann. Iallafall lite oftare idag än under de 3 första dagarna. Tror tanken börjar sjunka in lite och det känns underbart!
Imorse mådde jag illa mellan kl 6-8 precis som under måndagen och tisdagen, men jag har fått tips om att digestivekex ska funka och jag tror faktist det blev lite bättre i morse:) Än har jag inte behövt spy iaf:)
Fryser gör jag fortfarande där emot...men det finns det ju bot på. Varmabad och varmakläder och elementen på max:)
Vad har/hade ni för symtom så här tidigt in i graviditeten?
Symtom
Än så länge har jag inte haft särskilt många symtom... Men när jag börjar tänka efter så...
* Fryser så jag nästan skakar vissa stunder.
* Illamående har jag varit både måndagmorgon och imorse. Får se hur det är imorgon, kanske har börjat nu:) Längtar faktist lite!
* Sen har inte mensen dykt upp vilket ändå måste klassas som de största och bästa symtomet på att man är med barn!:D
Annars är det inte så mycket... Lite tröttare än vanligt möjligtvis men det är svårt att säga, har vilat så pass mycket de senaste dagarna:) Kissnödigheten kanske kommer den också.
Oron
Antar att det blir bättre ju mer tiden går. Får inte glömma bort att vi bara har vetat om detta fantastiska i tre dagar.
Den här måndagen var verkligen årets längsta dag! Kan inte berätta för någon än, men jag vill inget annat än skrika ut det för hela världen! Därav denna blogg, den stillar mitt behov av att prata litegrann iallafall. Sen känner jag ett STORT behov av att komma i kontakt med andra i samma situation. Även om min sambo stöttar mycket och verkligen tar hand om mig så vill man få veta att alla tankar med mera är normalt. Så skriv gärna en rad om ni vill:)
Barnmorska har jag bokat idag:) Nu känns det ännu mer på riktigt! Den 9 januari får vi komma på inskrivning:)
Måste kontrolleras!
När vi vaknade på söndagen kändes allt overkligt. Därför gjorde vi självklart ytterliggare ett test för att verkligen vara säkra på att det förra inte visat fel.
Detta blev positivt direkt och dessutom mycket starkare!
Vi är verkligen med barn!!
Bakgrund och PLUSSET!
Så kom då äntligen dagen när jag tog mitt sista piller! Efter 8 års oavbrutet ätande trodde jag det skulle ta tid innan ens min ägglossning skulle komma igång ordentligt och bli regelbunden. Man har ju hört att upp till ett år är helt normalt...
Räknade ut att om allt kom igång som det skulle på en gång skulle min ägglossning infinna sig 9 nov. 9-10-11 november kändes det allmän konstigt och uppsvullet i magen. Hade lite molandevärk och väldigt ont i bröstvårtorna under veckan, men när helgen kom var allt som bortblåst.
Min beräknade mens skulle komma söndagen den 23 november. Så på fredagen den 21 nov köpte jag två tester. Vi resonerade som så att vi skulle testa på lördagsmorgonen bara för skojs skull. "Så vet vi hur man gör den månaden det blir aktuellt".
På lördagen den 22 nov tyckte jag det kändes onödigt att slösa ett test när jag egentligen inte hade några symtom alls. Aja, vi gick upp och såg det som en provomgång för framtiden. Döm om vår förvåning! Om vart annat trodde vi att vi såg ett plus! Neeej...eller? Jo! Eller neeej... Men jo, efter några minuter såg man ett plus, svagt, men ändå plus!!
Alldeles skakig fotade jag med min kamera för att senare kunna kolla igen.
Därefter gick vi, fortfarande skakiga men jätte lyckliga och totalt överraskade och handlade lite extra god frukost och spenderade sedan hela lördagen i soffan.
BIM - 1
