Berg-och-dalbana
För varje dag som går är vi tacksamma för att det lilla livet vill vara kvar i min mage:) Igår var en riktigt jobbig dag, varför vet jag inte, men kände mig extra orolig och ängslig. Imorse kändes det likadant, mycket beroende på att jag imorse inte mådde illa. Men illamåendet under måndag, tisdag och onsdag berodde antagligen på att jag varit så spänd och nervös i så många dagar och därmed också sovit dåligt. Kände egentligen igen illamåendet, brukar må så när jag är stressad pga tentor eller resor. Dessutom är det väl lite tidigt för illamåendet?
Resten av dagen kändes däremot ganska bra. Ju mer jag har att göra, desto mindre tid har jag att tänka och oroa mig på, så nu är det bara och aktivera sig så mycket som möjligt fram till vecka 12:)
Fryser gör jag däremot fortfarande jätte mycket. Och så har jag en molande värk i nedre delen av magen. I början blev jag orolig för det också men nu har jag läst att det inte är farligt utan snarare vanligt.
Ja menar, det händer ju massor där nere nu så då måste det ju få kännas, eller hur? Men så fort det rör sig i magen, gaser eller vad som helst, stelnat jag till. Nån mer som känner som jag?
Du låter nästan som en god vän till mig. Hon trode bestämt att man SKULLE må illa. När hon inte gjorde det så trodde hon bestämt att detinte skulle bli någon liten. När hon veckan efter började må så illa att hon inte ens kunde arbeta så var inte det heller bra. Nu var hon och gjorde UL i veckan och den lill* mådde toppen bra där inne!
Mitt råd är att bara ta det lugnt. Det är många barn som föds, många många fler än vad som leds till missfall.
Ta det lugnt och njut! Det är det största du kommer att vara med om. Att man känner lite molande värk och sånt är som du skrev bara normalt.
Tiden går snabbare än du tror, snart sitter du där med liten :)
Lycka till!
Åhh va kul med bebis! Grattis! Tiden kommer gå fortare än vad du tror :-) Lycka till!
Tack, som mamma kan jag ju inte göra annat än att bara hålla med :)
Absolut så känns det bättre och bättre för varje dag som går. Mysigare blir det sen när magen börjar växa och man börjar känna den lill* där inne! Ska du på nåt tidigt UL?
Ha det bra!
Jag var på inskrivning i vecka 10 (tror jag att det var), men det är bara en massa blodprover och blodtryck och sånt. Jag gjorde första UL i vecka 18 en upplevelse som inte går att beskrivas. Det var nog först då det vart verkligt att VI skulle få ett barn och att det var på riktigt. Tror nog att det är vanligast att man får vänta. Ska man göra tidigare så är det nog om man är väldigt orolig för att det är nåt fel...
Som jag nämnt förut så går tiden fortare än vad man tror. Vecka 18 känns nu som en mindre evighet för dig, men snart är du där och gör UL. Jag lovar :)
